Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | Eric XIV, King of Sweden | joran persson och karin mansdotter | klassisk | The Christmas Fair | The Prodigal Son |
Related Artists:
WEST, Benjamin
American Neoclassical Painter, 1738-1820 American historical painter who worked in England. He was born in Springfield, Pa., in a house that is now a memorial museum at Swarthmore College. After some instruction from a local artist named William Williams, he set up as a portrait painter in Philadelphia at 18, subsequently moving to New York City. In 1760 he went to Europe, where he remained for the rest of his life. For three years he studied in Italy. Working under the tutelage of Anton Mengs, he was also inspired by the classical research of Johann Winckelmann. He then settled in London, becoming a leader of the neoclassical movement. Under the patronage of George III, commissions came to him in great numbers, and in 1772 he was appointed historical painter to the king. A founder of the Royal Academy, he succeeded Sir Joshua Reynolds as its president in 1792. West executed more than 400 canvases, chiefly historical, mythological, and religious subjects painted on a heroic scale. He had many pupils and was a generous friend and adviser to younger artists, particularly American painters studying in England, among whom were Washington Allston, Samuel Morse, Charles Willson Peale, Gilbert Stuart, and John Singleton Copley. His influence on American painting of the period was predominant. Among West's best-known works are Death of General Wolfe (Grosvenor Gall., London) and Penn's Treaty with the Indians (Pa. Acad. of the Fine Arts). In these paintings he created a new departure in historical painting by clothing his figures in the costume of their period instead of the traditional classical garb.
Jacobus Vrel
Dutch Baroque Era Painter, active ca.1654-1662 Dutch painter. Some 38 paintings, depicting domestic interiors, street scenes and a church interior, have been attributed to this enigmatic artist. Four copies after his works are possibly autograph; one drawing has also been ascribed to him. Over half of Vrel's paintings are signed or bear traces of signatures that were altered to read Johannes Vermeer or Pieter de Hooch, with whose paintings Vrel's work was often confused. Indeed, Theophile Thore discussed Vermeer as a townscape painter largely on the basis of works that were actually by Vrel.
Ferdinand Victor Eugene Delacroix
Charenton Saint Maurice 1798-Paris 1863,was a French Romantic artist regarded from the outset of his career as the leader of the French Romantic school. Delacroix's use of expressive brushstrokes and his study of the optical effects of colour profoundly shaped the work of the Impressionists, while his passion for the exotic inspired the artists of the Symbolist movement. A fine lithographer, Delacroix illustrated various works of William Shakespeare, the Scottish writer Sir Walter Scott, and the German writer Johann Wolfgang von Goethe. In contrast to the Neoclassical perfectionism of his chief rival Ingres, Delacroix took for his inspiration the art of Rubens and painters of the Venetian Renaissance, with an attendant emphasis on color and movement rather than clarity of outline and carefully modeled form. Dramatic and romantic content characterized the central themes of his maturity, and led him not to the classical models of Greek and Roman art, but to travel in North Africa, in search of the exotic.Friend and spiritual heir to Theodore Gericault,